sjukopparkaffe

Det är tydligen inte bara hundar som har svårt att lära sig. Nu är jag inte direkt lastgammal utan mera i mina bästa år, men det här med att byta efternamn är inte så enkelt. Mina penna skriver glatt gamla efternamnet och rösten har jag hört säga fel flera gånger. Har skrivit flera A4 sidor med min nya signatur men...

Skam den som ger sig! Ny penna, nytt block och så lite jäklar anama så kommer detta gå hur bra som helst!

Har man bara sol blir livet snart en öken, allt blir sönderbränt. På samma sätt hamnar man lätt i en träskmark om det regnar hela tiden. Men om man har både sol och regn i en perfekt harmoni blomstrar livet likt en underbar oas.

Vad jag menar med detta är att lite regn i livet inte är någon katastrof. Det är först då som saker kan gro och med hjälp av solens strålar växa upp till något nytt och underbart!
Jag vet att jag ibland drar fram som ett regnmoln, men jag hoppas att jag till största delen är en sol i mina nära och käras liv.

För vad är mer underbart en att ta sin älskades hand och springa ut i regnskurens sista dropar och känna den höga luften fylla lungorna medan solen strålar ömt torkar våra kinder!

Min älskade tyckte jag var lite sen ut i vårat byggprojekt nu på morgonen. Det kom en liten fin förfrågan om jag inte borde bygga istället för att krama henne. Jag tittade på henne med mina rådjursögon log så vackert jag bara kunde och sade följande:
- Men hjärtat, jag bygger för fullt just nu! Fast på vår relation.

Är det okej om jag tar en kopp kaffe till innan jag går ut........

Nej det är inte temperaturen som är -1. Det var min placering ett kort ögonblick på den 10gradiga kärleksskalan. Jag gjorde ett snabbt besök på den nivån idag när jag missade de nyuppsatta gardinerna...... jag tittade på adventsstjärnorna och njöt av julstämningen som min älskade skapade. Men efter att lite skamset erkänt att jag missade gardinerna var jag tillbaka på 10+ nivån igen!