En tom vecka...

Det finns säkert några trogna läsare som undrar vart jag har tagit vägen. Några har säkert tittat i min jobbkalender andra har bara funderat. Men jag tror ingen kan föreställa sig mina senaste dagar. Jag tänker inte gå in på några detaljer av hänsyn till andra människor men jag kan säga så här.
Jag har inte rakat mig sedan i onsdags!
Jag har fortfarande samma klädersom jag haft i fyra dagar!
Timmar som jag sovit under dessa dagar är väldigt få även om jag har försökt vila.
Vi har akutköpt en laddare till telefonen då den andra fanns hemma.
Ensam är inte stark!

Utan mitt nätverk hade jag aldrig klarat av detta så som jag gjorde.
Ett stort tack till min familj och framför allt min älskade hustru. En smekning över håret samtidigt som hon viskar jag finns här hos dig hela tiden, kan betyda skillnaden på att ge upp eller inte.
Jag kanske har insett att jag kan vara fruktansvärt envis och optimistisk. Jag har aldrig gillat att bli kallad envis, men nu har jag sett att det verkligen behövs ibland.

När det verkligen gäller så kan man mer och orkar mer än vad man tror!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0